2010-01-20 | Publicerad 14:16  |  Uppdaterad 16:10

Barn gör inte som du säger utan som du gör. Det är en gammal sanning. Ljuger du om dyra klädköp, tröstshoppar du och faller du gång på gång för hudkrämernas falska löften? Då vet du vad ditt barn får med sig hemifrån. 

Alla vill rusta sina barn inför vuxenlivet. Men alla unga i dag klarar inte av sin ekonomi när de flyttat hemifrån. En dag i framtiden kanske det ringer på dörren. Utanför står en 25-åring med kraschad ekonomi som vill bli mambo.

Vill du inte uppleva det ska du börja i tid.

Ett litet barn förstår inte kronor och ören. Men det kan förstå sakers värde. Ös inte ner alla leksaker, trasiga och hela om vartannat, i en stor korg. Ställ hellre upp dem tillsammans på hyllor och visa att du har respekt för barnets ägodelar. Men glöm inte att visa att du gör detsamma med det som är ditt. När de dyrbara stövlarna ligger slängda i skohögen i hallen ser ditt barn det.

Prata om reklamen och vad den är ute efter. Det är bättre än att försöka hålla reklam borta från ditt barn. Det går inte. Varför är det Nalle Puh på kexpaketet? Varför är det barn i reklamen för tvättmedel och bilar. Barn gillar inte att bli utnyttjade och ser du hur reklammakarna försöker styra föräldrarnas köp genom barnen så reagerar de.

Men shopping är också kul. Det tycker de allra flesta barn. Det lyser i ögonen när de går förbi tuggummiautomaten. Även om du tycker att plastringen i automaten bara är skräp, låt ditt barn få köpa det någon gång. När ringen går sönder öppnar det för ett bra samtal som inte handlar om ”vad var det jag sa” utan ”varför säljs dessa kassa ringar så här? Vad kan vi lära oss?”.

Locka ditt barn till att spara. Försök att förmedla att spara är ett sätt att uppnå drömmar. Berätta om egna erfarenheter. Vad drömde du om som barn? Kunde du spara till det? Eller hur var det med den spännande långresan efter gymnasiet?

Välj gärna en genomskinlig spargris så att det lilla barnet kan se med egna ögon hur sparkapitalet växer. Ge uppmuntran, för varje femkrona barnet sparar så bidrar du med en.

När det är dags för veckopeng, se till att pengen är så stor att det finns utrymme för ett litet sparande. Men glöm inte bort att också uppmuntra givmildhet. Låt barnet lägga pengar i en insamlingsbössa och håll tyst med cyniska kommentarer. Kanske ska det större barnet ha en månadspeng som också räcker till presenter till kompisarna.

Det är trist, trist, trist med kassabok. Men förvånansvärt är det många barn i lågstadieåldern som tycker att det är jätteroligt. Låt dem tycka det, ge dem en liten kassabok att skriva i, snyggt kassaskrin med nyckel och en enkel genomgång av bokföring. De tröttnar snart men innan dess har de lärt sig mycket nyttigt.

Med äldre barn kan det vara bra att diskutera familjens ekonomi och vilka avvägande som de vuxna gör. Och framför allt lära sig att pengar tar slut.

Det sämsta föräldrar kan göra är att sticka till sina barn pengar så fort vecko- eller månadspengen är förbrukad. Barn som är vana vid att få påfyllning slutar troligen inte med det som vuxna. De fortsätter kanske att springa hem efter mer även när föräldrarna har gått i pension.

Ett eget konto och ett eget kort är också bra träning för barn. Kortet ska givetvis inte vara kopplat till kontot där sparpengarna finns. Det händer att barn och ungdomar blir rånade på kort och pressade att lämna ut kod.

Kom ihåg att 18-åringen är myndig och har rätt att ha full kontroll över både intjänade och sparade pengar. Det går att gardera genom att spara en del i eget namn, ha en kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare och liknande. Men det ger också signalen att du inte litar på ditt barn så överväg noga hur du vill göra.

Låt barnen få möjligheten att tjäna egna pengar. Kanske passa gå ut med grannens hund eller få en slant för att klippa gräsmattan. Sälja lotter, jultidningar och annat brukar vara populärt. Men se upp, det är inte meningen att föräldrarna ska ta på sig ansvaret för att lotterna blir slutsålda och böckerna utkörda.

Men framför allt - låt barnet längta. Vi vuxna glömmer ibland hur underbart det är att få längta riktigt mycket. Risken är att vi istället faller undan och uppfyller alla önskningar med en gång. Kanske är det ett dåligt samvete som spökar i botten när dottern får sin tjugonde Barbiedocka och sonen ännu fler legosoldater.

Vi säger ibland att den största rikedomen har den som kan fantisera, som kan drömma och längta. Det är också ett kapital att få med sig den dag det är dags att flytta hemifrån.